Efter att ha läst Malin:s Helgon dagbok kände jag mig lite skyldig.
Jag har vetat länge att jag borde ha uppdaterat.
Så nu gör jag det, lite snabbt. väldigt snabbt.

Det finns inte så mycket att skriva egentligen, folk frågar mig oftare och oftare hur jag mår, vad jag gör för något. Jag har inte längre något bra svar.
Jag gör knappt något annat än jobbar känns det som, jämt jämt jämt.
Hur mår jag? jag mår väl bra när jag inte är på jobbet, den senaste tiden har det kännts som om jobbet tar all min energi. Nu har jag varit ledig i 4 dagar. Jag tror jag har laddat batterierna lite nu.

Jag önskar jag hade en bra analys jag kunde ge er, ett bra svar, en bra beskriving av något.
Men det känns ganska mycket som att jag inte gör något bra längre.

Det finns en gammal turkisk dikt som heter " vi var tre personer"
Den handlar om tre vänner som kämpar i bergen och strider för frihet.
Varje gång jag har den tänker jag på Andrea och Malin.
Varje gång.
Ibland saknar jag dom så att det gör ont.
Ibland tänker jag hur det kunde ha varit om vissa saker hade varit anurlunda.

så här ser jag ut nuförtiden: